Högst intressant läsning
Stenbocken
Stenbocken är ambitionens tecken. Att finna en värld och göra bruk av den. Stenbocken bygger och konstruerar med en förmåga av lika delar gott handlag och rationellt sinne.Världen är inte särskilt komplicerad i hans ögon, men fylld av möjligheter som måste realiseras.
För Stenbocken är man vad man har lämnat efter sig, och det brukar kunna bli en hel del i hans fall.
Att lyckas åstadkomma något – inte bara för dess betydelse, i ärlighetens namn, utan även för det anseende man därmed når hos andra människor.
Här uttrycker Stenbocken en ambition att åstadkomma ting, men kan ofta ta sig vatten över huvudet. Det blir lätt lite mycket att hålla reda på, och arbetsbördorna är påfrestande. Ofta tycker han att inte tillräckligt blir gjort och känner besvikelse över brister i sin egen förmåga som han tycker inte borde finnas.
Den rörliga Stenbocken siktar högt med sina ambitioner, men har svårt att vara så tålmodig som detta kräver. Det borde gå fortare, tycker han, och kan inte riktigt förstå de hinder som dyker upp.
Rörligheten och måttet av ett slags konstant frustration brukar ofta yttra sig i en klar begåvning för vadhelst som faller i den rörliga Stenbockens händer. Den som har solen i denna del av Stenbocken söker personlig utmaning och arbete med komplext innehåll.
Kraven ställer han framför allt på sig själv, men han kan även irriteras över andras oförmåga. Hans ibland storartade planer blir hastigt ihoplappade, men har kvaliteter som fascinerar. Den här Stenbocken kan inte avgränsa sitt arbete till detaljer, utan ser på allt som har samband med det och strävar att forma varje bit av helheten.
Man bör nå något med livet, tycker han, men kan inte riktigt sätta fingret på vad. Hur mycket han än åstadkommer med sin kvicka ambition vill han ogärna slå sig till ro. Den rörliga Stenbocken behöver kämpa för att må bra, och kan därför skapa problem där inga fanns.
Förhållandet till fadern är splittrat och ofullgånget. De vill göra mycket ihop och vara nära varandra, men det blir inte riktigt så. Båda har sitt för sig och ont om tid till umgänge med varandra.
Faderns krav och styrande hand hinner inte riktigt ikapp det snabbfotade barnet och de har ganska svårt för att förstå varandra. De klandrar inte varandra, utan känner att det är väl så det är med blodsbanden. Man är i grunden olika och främlingar inför varandra. De lär sig att acceptera varandra utifrån detta synsätt.
Kommentarer
Trackback
